Sida 332
löpande kedja af moderna odygder eller fashionabla laster, allesammans foster af den yttersta lättsinnighet, likväl påträffa ett och annat ögonblick, när de känna sig uppskakade och rörde, kunnande då icke allenast uppfatta det onda de begått, utan äfven, under verklig samvetsruelse, erkänna sina synder. Men vanligtvis hålla de sig icke länge qvar vid dessa oaser af deras lif, utan äro snart färdige att ånyo hängifva sig åt de yrande hvirflar, som uppstiga ur den öken af lättsinnighet de vant sig att genomirra och hvaruti de funnit sin högsta trefnad.
»Jag är en usling!» fortfor den unge mannen med händerna för ögonen; »jag förtjenar ert förakt, allas förakt!»
»Jag beklagar er!» sade Alm; »ni hade möjligtvis kunnat bli en man af heder och hjerta, om ni haft mod dertill... Ni skulle rodna, i fall man öfverraskade er i ut-öfvandet af en dygd, och ni skulle genast skynda att kasta en mörk slöja öfver den ljusa bilden, på det att era kamrater icke måtte drifva gäck med era förändrade rättsbegrepp och deraf följande handlingar.»
»Mina vänner sitta ännu qvar vid bordet der borta,» yttrade löjtnanten; »var god och följ mig dit, så vill jag inför dem och i er närvaro gifva henne all den upprättelse jag förmår gifva.»
»Jag tviflar ej på, att ni nu skulle göra det, ty ni förmodar att hon, hvars rykte ni söker upprätta, numera icke är i det värnlöshetens tillstånd, hvaruti en flicka utan anförvandter måste befinna sig. Det är endast de värnlöse, som ni, min herre, och era gelikar ha mod att kränka, ty för de andra krypen I. .. Sådan är den sedelära, I be-kännen och handlen efter... Hvad särskildt angår den der förklaringen, som ni inför era herrar kamrater i min närvaro skulle vilja afgifva, så är den fullkomligen öfverflödig. . . Ni har ju med vältalighetens tystnad afhört den vederläggning, hvarmed jag för tillfallet mötte era insinuationer, och för öffigt vill jag förskona hennes namn för att vidare beröras af profana läppar.»
»Ni hatar mig och ni har skäl dertill,» sade Räyel; »ni skall derför begagna det första tillfälle för att anklaga mig hos henne.»
»Jag gör det icke, men med ett förbehåll.»
»Och detta förbehåll?»
Källa: Project Runeberg ·