Sida 65
»Den bofven ville mörda mig, ville kasta mig utför bråddjupet der!» ropade Alm.
»Men det är fan till skilnad emellan vilja och göra,» svarade magistern; »det borde herrn veta, som är en lärd man . . . men troligtvis är herrn inte filosofie magister . .. jag är det jag, som herrn vet, och derför förstår jag mig något på den saken. . . Tacka herrn emellertid sin Gud för att mjölnarn inte malde herrn till snus, lika fint som Demanders sopor. . . Gör det, i fall herrn skäms för att tacka mig och flickungen der.»
»Goda herre, låt mjölnarn vara!» bad den spädare stämman.
Alm såg upp och igenkände den unga flickan, mjöl-narens fosterdotter och magisterns elev.
»Du!» ropade han uppspringande; »hur har du kommit hit, mitt barn?»
»Hå, ingenting är enklare,» svarade magistern å flickans vägnar; »hon kom inrusande till mig och störde mig i min sömn, och det tackar jag henne inte för, ty jag låg och drömde att jag åt stekt kyckling vid kommerserådets bord .. . Jag sprang upp och fick veta, hur det var fatt, och som jag alltid ligger i kläderna eller sofver på sköld, såsom det heter i det trefliga Upsala, så var min toalett hastigt gjord och jag sjelf snart här . .. Men för attan, herre,» tillade han, lutande sig öfver den slagne mjölnaren, »ni måtte väl inte ha knackat lifvet ur min vän Broms . . . förbannadt dumt det! Strax en utgift för sorgflor och plöroser, begrips, ty magistern och mjölnarn, vattnet och mjölet, det är som en välling, är som lif och själ.. . Vivat! Han lefver! Han gapar! Akta sig, herre, ty när bromsen gapar, då jagar fullblodshästen utåt fältet, som om hin satt i svansen.»
Vår kammarskrifvare, hvilken förlorat all håg för förnyandet af tvekampen, letade rätt på sin frack och tog den på sig, hvarefter han framdrog plånboken och kastade den i magisterns famn.
»Der har du, min vän, i förskott på min skuld till dig för det du räddat mitt lifl» ropade han; »i plånboken ligger min adress . . . kom till mig i morgon eftermiddag, så vill jag se, hvad jag vidare kan göra för dig.»
»lack, herre!» svarade magistern, stoppande lugnt plånboken i sin ficka; »men hvad ger herrn flickan då?.. . Denna gången var hon hufvudet och jag blott armen . . .
Källa: Project Runeberg ·