Sida 64
men, för tusan, plånboken måtte ligga i fracken derborta . .. det var rätt snällt af dig, min gubbe lilla, att så der lägga af sjabema enkom för min räkning ... Derför så, hifvabå .. . men hvad är det der?... En urkedja.. . ah I Då måste det vara klocka med... Jag har länge behöft mig en klocka, jag, för att sprätta med ... men du behöfver ingen, du, ty i evigheten skall det hvarken finnas timmar eller sekunder... Se så, ligg nu beskedligt stilla, så skall jag befria dig från thenna verldens flärd, som presten säger... ju enklare du kommer till himmelriket, ju simplare, du lilla dödens lamunge!»
Under denna monolog sökte mördaren draga halskedjan, som var af tjockt poleradt stål, öfver kammarskrifvarens hufvud, under det han med sin högra knäskål tryckte dennes mage och bröst.
Alm hörde icke hvad mördaren sade, eller såg hvad denne gjorde, ty hans tankar sväfvade i denna stund högt öfver jorden — öfver mörkret, tordönet, viggarne.
Hastigt uppgaf mjölnaren ett gält rop, hvarvid han släppte kedjan och förde svärjande begge händerna till sin mun, och Alm tyckte sig öfver sitt hufvud vid ljuset af en blixt förmärka ett blankt jernstycke, och han hörde äfven en röst, som icke ljöd obekant i hans öron;
»Den, som gifvit mig två riksdaler för Dödens gudson, får inte så der oförhappandes bli dödens lamunge... Förlåt mig, bror, om jag slog dig något för hårdt på fingrarne!»
»Gud vare lofi» klingade nära bredvid en spädare stämma.
Vissheten om hjelp i nöden och möjligheten af räddning återgåfvo Alm på en gång både besinning och krafter. Ögonblickligen reste han upp den öfre delen af sin kropp och riktade med knytnäfven mot mjölnarens bröst en puff med den verkan, att denne, kippande efter andan, raglade baklänges, hvarefter Alm i sin ordning kastade sig öfver sin fiende, tilldelande dennes panna slag på slag, af hvilka ett enda varit tillfyllest för att döfva en björn.
»Stopp, min goda man!» ropade magistern, i det han trädde in doppskon på sin krycka mellan den sanslöse mjölnarens panna och den hämdfulle kammarskrifvarens näfvar; »stopp, hör. ni 1... Ni kom hit för att finna ett skelett, men inte för att göra ett sådant.»
Källa: Project Runeberg ·
