Sida 144
»Emellertid söka de smeta Frankrike om munnen med en anklagelseakt mot ministrarne.»
»Jaså, en anklagelseakt?»
»Som redan är uppsatt och undertecknad af sextio deputerade.»
»Hur låter den?»
»Ministrarne anklagas: 1:0) att hafva åt utländingen forrådt Frankrikes ära och intressen; 2:0) att hafva förfalskat konstitutionens principer och våldfört frihetens garantier; 3:0) att hafva genom en systematisk bestickning sökt qväfva uttrycket af den allmänna opinionen; 4:0) att hafva i minist-rarnes intresse sålt statens embeten och alla maktens privilegier; 5:0) att hafva ruinerat rikets finanser; 6:0) att hafva beröfvat nationen den rätt som, oskiljaktig från hvarje fri konstitution, varit henne tillförsäkrad genom kartan; 7:0) att hafva genom öppen kontrarevolution satt på spel hela vinsten af våra tvänne revolutioner samt försänkt landet i den djupaste förvirring.»
»Mustiga ord.»
»Men bara ord.»
»Majoriteten i kammaren skall skratta åt dem.»
»Ministéren skratta åt dem.»
»Konungen skratta åt dem.»
»Det blir muntert på höjden.»
»Bedröfligt på djupet.»
»Reaktionen segrar... med friheten är det förbi!»
»Messieurs, skåden åt öster!» yttrade en ung man, som hittills icke blandat sig i samtalet.
»Hvad för slag?»
»Hvarför skola vi skåda åt öster?»
»Ser ni icke molnet der?»
»Molnet?... Ni yrar, monsieur.»
»Ser ni icke ett ansigte i molnet?»
»Han är tokig.»
»Känner ni icke anletsdragen ?»
»Hvilka anletsdrag?»
»Samma anletsdrag som Napoleon redan såg på S:t Helena och dem han tecknade upp för oss.»
»Ni talar gåtor.»
»Jag talar tydligt... Men att I icke sen .. . att fransmän icke se!»
»Vi förstå er icke.»
Källa: Project Runeberg ·
