Sida 146
Que La république frangaise Entraine encore ses bataillons,
Au refrain de la Marseillaise A travers de rouges sitlons,
Que la victoire de son aile Touche nos fronts, et cette fois La republique universelle Aura balayé tous les rois.
»Bravo, monsieur Eugéne! Bravo!» afbröt åhörarne. »Men fortfar, fortfar 1» ropade några.
»Fortfar!» instämde alla. Eugéne fortfor:
Aux armes ! Aux armes !
Qu’on mette au bout de nos fusils Les oppresseurs de .. .
Eugéne afbröt sig sjelf, ropande till en annan ung man, som, nyss inkommen, banade sig väg fram till skalden, der han stod midt på golfvet, omgifven af sina beundrare:
»Ni kommer som en fribetens genius... Jag läser en strålande nyhet i ert ansigte ... Blå äro era ögon, röda era kinder, hvit er panna... ni är den trefärgade fanan lifs lefvande, Armand Cambon!»
»Verkligen har jag också en vigtig nyhet att meddela,» svarade denne, hemtande andan.
»Berätta då, säg, säg!» ropade alla.
»Det är bekant, att Odilon Barrot inställt banketten,» yttrade vår hjelte.
»Ja. ja.»
»Men Lamartine har ...»
»Lamartine?... Hvad är det om Lamartine?» skriade församlingen.
»Lamartine har sagt.. .»
»Hvad? Hvad?»
»Följande ord: Må Place de la Concorde blifva öde, må alla deputerade undandraga sig sin pligt, men jag skall gå till banketten, gå ensam utan annan följeslagare än min skugga.»
Ett allmänt jubel följde på dessa ord.
»Han skall ej gå ensam,» ropade en.
»Nej, nej! Alla skola följa honom,» ropade de öfriga
Källa: Project Runeberg ·
