Sida 152
med ögon lågande af ingifvelsens heliga eld, »den skall, utan att likväl lemna jorden, utan att aflägsna sig från möjligheten och sanningen, verkliggöra alla de vises drömmar om det menskliga samhället.. . Den skall lefva och stråla, förstora Frankrike och eröffa verlden; den skall, med ett ord, blifva det majestätiska återskenet af Guds ansigte, leende från sin himmel 1»
»O, skall jag få upplefva denna dag!» ropade invaliden, lutande sig mot sonen, med blicken på Pantheons kupol, som i detsamma belystes af aftonsolen,'7»skall jag bevittna den stund, när detta stolta tempel öppnar sina portar, för att i sitt tacksamma sköte mottaga stoftet af den man, som skapat detta samhälle jag drömt om!... Nej, icke detta tempel! . . . Hela verlden skall blifva hans pantheon, jorden hans graf och himmelen dömen deröfverl»
Invalidens röst förstummades, hans hufvud sjönk ned mot bröstet, och hans knän böjde sig. Inspirationen var värdig julihjelten, men för stark för de femtio, på träben stapplande åren.
Sonen flätade sina armar om faderns lif, tryckte på hans bleka panna en kyss och lemnade i spåret deraf många varma tacksamma tårar.
FJORTONDE KAPITLET.
Ryktena.
Hertiginnan de Beaudreuil gick af och an i sitt kabinett, djupt svartklädd. Den svarta drägten gjorde hennes ansigte ännu blekare, och den matta rodnaden kring ögonen röjde, att hon nyss gråtit.
Den sorgdrägt, som qvinnorna i Frankrike bära, skiljer sig från den i Sverige derigenom, att den icke har hvita plöröser eller hvit veckad krage, utan är helt och hållet svart.
Collette, hertiginnans kammarjungfru och likaledes i svart toalett, stod vid dörren till ett inre rum, bärande öfver
Källa: Project Runeberg ·
