Sida 184
»Var han nöjd?»
»Ja, i dag var han mycket bel&ten.»
»Men i morgon är han det kanske ej?»
»Flauret han det ojemnaste lynne, och hans belåtenhet är sällan långvarig.»
»Det är kanske nödvändigt att göra hans lynne, jemnt och hans belåtenhet evig.»
»Våra tankar äro liksom gjutna i samma form,» yttrade den helige med ett lätt grin.
»Emellertid är vår ädle hertig en mäkta rik herre,» återtog han efter ett stunds tystnad.
»Ja, och vår ädle hertig skall dela med sig,» försäkrade baronen.
»Och vår tjusande markisinna?»
»Sainte Eulalie har i denna stund abbé Saint-Romme och hela det heliga kollegiet hos sig.»
Ånyo ljödo fem slag pä klockan.
»Ah, någon af de våra,» yttrade broder Brédöt, resande sig upp från stolen.
Baron S:t-Bris tog fram en svart mask, som han hittills haft dold under kappan och nu Riste för sitt ansigte.
SEXTONDE KAPITLET.
Scener aftonen den 21 februari.
Första scenen.
(Ett biblioteksrum i ett hotell vid Place Saint-Georges. Ftam-för marmorspiseln, hvarifrån en liflig brasa flammar, sitta tvänne mån. Den ene i medelåldern, undersåtsig, fetlagd, med allvarsamt ansigte. Den andre, närmare 60 år, är mycket liten ock spenslig till växten, men med stort, rundt ansigte och glasögon på stor, krokig näsa. Glasen synas brinna af de blickar, som blixtra bakom dem. Man ser af hela mannen nästan icke annat
Källa: Project Runeberg ·
