Sida 276
En högväxt karl i blus af groft lärft, föga ren och utan skärp, inträdde med en mask af rödmåladt papp för ansigtet och en röd bindel i handen.
»Du är färdig?» frågade den röde mannen.
»Ja,» svarade Félix med fast ton.
»Färdig? Till hvad?» frågade Collette, ångestfullt betraktande den röde mannen.
»Ännu har du tid att vända åter,» sade den röde mannen.
»Jag vill ej vända åter,» svarade Félix.
»Framför dig finner du äran och döden, återtog den röde mannen; »bakom dig ligga träldomen och lifvet... Går du framåt, eller vänder du tillbaka?»
»Jag går framåt,» förklarade lyonesaren med det högtidligaste allvar.
»Stanna, o stannal» hviskade den förskräckta flickan, hängande sig fast vid hans arm.
»Så kom då!» sade den röde mannen, i det han knöt den röda bindeln för Félix’ ögon.
»Om du älskar mig, Félix, så gå icke!» bad den stackars flickan.
»Var lugn!» svarade henne Félix. »Jag är snart tillbaka, men plåga mig icke.»
»Och Armand som bad dig, gode Félix...»
»Jag är en fri och sjelfständig medborgare, Collette 1» ropade Félix med patos.
Derefter ryckte han sig lös från Collette och följde den röde mannen, hyilken knappast haft en blick för den yngre blusen.
Collette var nu allena i den dystra kammaren, vridande förtviflad sina händer.
Félix, helt och hållet öfverlemnande sig åt sin ledare, följde denne utför flere trappsteg, utan att något ord vidare vexlades dem emellan.
Slutligen hörde Félix en tung jerndörr knarra på sina gångjern.
Han följde sin ledare, som nu förde honom fram några steg och på jemnare mark.
»Stanna här och rör ej bindeln,» tillade ledaren, lemnande Félix’ hand, »ty om du tager ett steg eller lyfter ett finger till bindeln, är du död!»
Källa: Project Runeberg ·
