Sida 370
Man såg henne sväfva genom lågor och kulregn, som ett väsen af en högre verld, en ny valkyria, osårbar som hennes systrar, men mildare än de. Lopéz, darrande för hvisselpipan på Odéonteatern, darrade icke för hvisslande kulor på S:t-Honoré.
Alla portgångar och gårdar voro dessutom fylda med stridsmän af folket, som togo sin tillflykt dit vid hvarje karteschskott som dånade inåt gatan.
I en portgång omkring hundra alnar från östra mynningen af denna gata visade sig Alphonse, densamme som så gerna ville hänga folk.
Han talade, men för att bättre kunna höras, hade han hukat ned sin resliga gestalt, så att han nästan låg pä knä.
Detta var nödvändigt för honom, ty de till hvilka han talade voro tjugu till trettio gossar, men ingen af dem äldre än tolf år.
Alla voro bleka och illa klädda, men ögonen blixtrade mod, och ofta slogo de jublande tillsammans sina små magra händer.
»Pojkar,» sade Alphonse, »det är väl ingen stackare ibland er?»
»Nej, nejl Sacre-dieul» skreko pojkarne, resande sig på de nakna tåspetsarne för att blifva längre.
»Och det är väl icke något gardistbarn ibland er?» frågade Alphonse.
»Parbleu, vi äro fria medborgare allesammansl» ropade tolfåringarne; »bara fria medborgare!»
»Godt!... Och hvar och en kommer nu ihåg hvad jag sagt?»
»Ja, ja!» ropade alla; »usch, det skall gå som en dans, hvad det skall bli roligt!»
»Skönt! .. . Bonbon för fyra sous åt hvar och en.»
»Bonbon för fyra sous!» upprepade pojkarne, klappande händerna; »vive la républiquel»
»Tyst, bytingar, spräng icke örhinnorna på migl... Handlen först och skriken sedan!»
»Men jag skulle så gerna vilja ha mig en sabel,» yttrade en gosse.
»Jag kan exercera med karbin, jag,» påstod en annan.
»Det vore så roligt att få försöka en af de der granna kaskarne med tagelliggare,» menade en tredje.
Källa: Project Runeberg ·
