Sida 378
Hvem vill lemna Place du Palais-Royal, innan man tagit Chateau d’Eau?
Ett helt folk måtte väl vara för mer en kanoner!
Och hela folket störtar nu fram mot murarna af Chateau d’Eau.
Man skjuter på detta fäste från de angränsande husen; man uppreser barrikader och skjuter från dem, man tvättar med kulregn de grå murarna hvita.
Men Chateau d’Eau, sprutande eld och bly från hvarje glugg, färgar hela platsens stenläggning röd.
Hvilka förbannelser, hvilka löften om hämd slungades, ej mot dessa gråa murar!
»Eld! Sätten eld på Chateau d’Eau 1» höres en röst ur hopen.
Det är Armand Cambons röst.
»Eld på Chateau d’Eau!» vrålar hela platsen.
Man begriper ej, hur man kunnat glömma ett så enkelt och bekant element som elden, den enda hjelpen, enda möjligheten för seger öfver famnstjocka murar.
Hundratals kärror och vagnar framrullas mot Chateau d’Eau och uppdragas kring dess bastioner.
Möbler, nedkastade från alla husen i grannskapet, staplas på åkdonen.
Derofvan upptornas tunnor och fat fylda med konjak och rom.
Bålet antändes, lågan ökar sig, vinden drifver henne mot murarna, mot fönster och portar.
Trädet kolnar, jernet 'rodnar ; segrande, rytande och förtärande, tränga lågorna in i hvarje öppning.
Kolonnerna darra, statyerna ramla, fontänernas stora vattenreservoar blandar sjudande sin imma med röken från det brinnande slottet.
En ridå af flammor betäcker Chateau d’Eau.
Genom ridån flyga ännu kulor, spridande döden »par hasard».
Men snart tystna skotten. Fästets brand förtär gevärselden.
Besättningen sträcker vapen.
Tusen yxor höjas öfver soldaternas hufvud.
Men mellan dessa yxor och dessa hufvud träder en ung man med utsträckta armar.
Tåren glänser i hans blick, bönen på hans läppar.
Källa: Project Runeberg ·
