Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2

Originalsida 40
Originalsida 40
Originalsida 40
Originalsida 41
40–41

Sida 40

skred närmare ena väggen, förmodligen för att söka sig plats på någon af sidobänkarna.

Armand följde och upphann honom.

»Furste af skogamal» började Armand samtalet; »tigerns hud och vargens pels förråda grymhet och blodtörst, men lamskinnsbrämen nedtill röjer mildare känslor . . . Tilllåter du mig ställa till dem några frågor?»

Kolossen, som stannat och vändt sig mot Armand, såg på honom en stnnd, hvarefter han nickade jakande.

Armand fortfor:

»Hvem skulle, när han ser dig så fredligt vandra på

detta ställe, kunna föreställa sig, att du i morgon klockan

io ämnar sluka ett lam i Boulogneskogen 1... Så påstår likväl ryktet, men talar ryktet sanning?»

Tigerhufvudet gaf ånyo en jakande nick.

»Men ryktet påstår äfven, att det är tigern som utmanat lammet, och att det senare, mer lyssnande till sitt mod än till försigtigheten, antagit utmaningen... är det också sannt?»

Samma stumma jakande svar.

»Det är icke värdigt skogens furste, som ensam slagtar

hela hjordar, att välja till motståndare en enda medlem

deraf... Det är således för att rädda hans ära, på samma gång jag skyddar mitt lam, som jag, hjordens herde, ber tigern återtaga utmaningen och åtnöja sig med den vänliga förlikning jag erbjuder å lammets vägnar.»

Kolossen satte sin lur för munnen, och Armand hörde nr den följande dofva röst:

»När räfven kommer till tigern att bönfalla för lammet, slukar han först den förre och derefter det senare.»

Detta ohöfliga svar öfverraskade något vår hjelte. Dock dröjde han ej länge med sitt genmäle.

»Men när hörde man en räf vara så enfaldig, att han instälde sig som böneman inför tigern?» sade han; »helt annat är förhållandet med herden ... denne kastar sig öppet och oförskräckt mellan vilddjuret och hjorden ... Du ser i mig denne herde, och jag förbjuder dig röra mitt lam.»

»Godt!» svarade jätten genom luren; »tigern spisar helst menniskokött, äfven om det tillhör en usling.»

»Ni har för stort gap att behöfva lur och för stora tassar att gå på bal med,» 'svarade Armand, i det han tem-ligen eftertryckligt trampade jätten på ena foten.

Källa: Project Runeberg ·