Sida 54
de ypperliga ek- och bokvedsbrasorna kokade sin kål och torkade sina kläder.
Ack, hvad det rika Paris gerna skulle bortbyta sin beprisade Boulogneskog mot det fattiga Stockholms Djurgärd och gifva många, många millioner emellan samt på köpet ett af sina många slott, för att icke tala om de kungliga bildstoderna!
»Er sabelhuggare synes icke till än,» anmärkte Eugéne.
»Klockan har ännu icke slagit åtta,» yttrade Armand, lutande sig med armbågen mot ett träd.
»Ni tyckes något orolig, monsieur Armand.»
»Jag kan icke bestrida det.»
»Ni ångrar, att ni ej valde värja eller pistol?»
»Det gör mig detsamma... det är till och med bättre att det är som det är.»
»Nå, då inser jag icke hvad som kan oroa er.»
»Jag tänker på, att om några ögonblick skola tvänne menniskor vildt falla ut emot hvarann och blodigt strida, fastän de på det hela taget icke hafva något obytt med hvarandra.»
»Lyckligtvis kommer alltid denna tanke för sent.»
»Lyckligtvis, säger ni?»
»Ja, ty om tanken alltid löpte oss i förväg, skulle slutligen både modet och tapperheten för evigt komma i reserven .. . Verlden skulle bli en neddammad lärosal, full af bleka tänkare.»
»Af förståndige.»
»Hvem skulle stränga lyran i det kalla förståndets rike?... Poesien och sången skulle dö ut, om de icke hade att besjunga hjeltemodets seger öfver förtrycket, dygdens öfver lasten . .. Ah, se hur vackert morgonsolen der sticker fram mellan trädstammarnaI»
»Jag tycker mig se ett par figurer der borta,» yttrade Armand, lemnande stammen.
»Ja, jag ser... Så ha vi ändtligen vår gynnare ... Tag hit era begge sablar, så vill jag gå honom till mötes och presentera honom dem såsom man presenterar ett par liljor åt en hertiginna från S:t-Germain.»
Eugéne tog de begge sablarna och gick, gnolande på en af sina visor, emot de ankommande, hvilkas gestalter allt mer förstorade sig.
Källa: Project Runeberg ·
