Sida 66
jag sist kom till Paris, och icke heller kommer jag att vända mig till någon annan, i fall jag skulle bli sjak . . . Han har visserligen ännu ej något större namn, men jag bäfvar nästan för de der stora namnen inom läkarvetenskapen ... De våga alltför mycket under egiden af sin ryktbarhet, och dessutom hindrar dem deras stora praktik att egna deras patienter all den omsorg som erfordras.»
»Jag är mycket nöjd med Levisiére och tackar er för det ni rekommenderat honom . . . Hur befinner sig min niéce, hertiginnan?»
»Innan jag for till er, lät jag underrätta mig om hennes tillstånd och ville på samma gång omnämna er opasslighet, men hon hade redan åkt ut, åkt till Luxembourg, som vanligt . . . Hon försummar ingenting af de sköna konsterna.»
Hertigen drog en djup suck och stirrade dystert ned på mattan framför sängen.
»Stackars de Beaudreuill» deltog bankiren, fattande sin frändes hand.
Hertigen drog ånyo en djup suck, i det han tacksamt besvarade bankirens handtryckning.
»Hon är då oförbätterligI» yttrade bankiren; »hvarken ert tålamod eller mina förmaningar förmå något.»
»Detta olyckliga förhållande gnager på mitt lifs finaste trådar,» försäkrade hertigen, »och jag uthärdar snart icke mer ... Om jag ändå hade hoppet att.. .»
»Den ovärdiga!» af bröt bankiren; »men det har då blifvit en fix idé hos henne att tro er om ...»
»Ack, det är icke det jag fruktar,» afbröt i sin ordning hertigen; »om det blott vore det.. . Men ...»
»Ni fortfar då att misstänka henne? . . . Men har ni då sjelf kommit underfund med något?»
»Intet annat än hvad jag nämde för er härom dagen . . . Det var, som ni vet, blott mina domestiker som ...»
»Och de ha ånyo sett baron S:t-Bris möta henne på alla hennes promenader, sett honom i Luxembourgs galleri hvar gång hon är der?»
»O, jag är mycket olycklig!» utbrast hertigen med en tredje suck, djupare än de föregående.
»Men har ni då icke sagt henne. ..»
»Hur kunde jag ha styrka dertilll»
Källa: Project Runeberg ·
