Sida 91
sare intågade i Tuilerierna, hvarefter slottet blef den kejserliga senatens palats och sedan vid restaurationen pärernas.
Inför dessa pärer och i samma palats stod marskalk Ney anklagad för högförräderi den 12 november 1815.
Dömd till döden, tog han der afsked af maka och barn, hvarefter han klockan nio följande morgon åkte genom den stora alleen, som leder till observatorium.
Vid slutet af alleen lemnade Ney sitt åkdon och yttrade följande:
»Inför Gud och menniskor protesterar jag mot denna dom, vädjande till Frankrike och efterveriden. Lefve Frankrike 1»
Derefter vände han sig till de soldater som skulle verkställa domen.
»Rätt på hjertat!» ropade han, hvarefter »den uppraste bland de tappre» föll, genomborrad af tolf kulor.
Man ser ännu i trädgårdsmuren märken af de mördande kulorna.
Tjugo gånger har man med kalk betäckt dessa märken, tjugo gånger ha de återkommit.
Kalken liksom blyges för att skyla bourbonernas brott, eller också gör sig muren en ära af att inför verlden visa märkena af det bly som gått igenom en hjeltes hjerta.
År 1830 blef Luxembourg fängelse för Carl X:s ministrar och öppnade sedermera gång efter annan sina portar för dem som skjutit på Ludvig Filip, såsom Fieschi, Pepin, Moret, Alibaud, Lecombe m. fl., hvilka alla gingo derifrån sitt välförtjenta straff till mötes.
Luxembourg var äfven palats för Ludvig Filips pärer ända till 1848, då det öppnade sig för Louis Blanc’s.
De senare, än i blus och än utan, höllo der sina dagliga sessioner, hvarvid de uppassades af de förra pärernas vaktmästare i broderade rockar och hvita silkesstrumpor.
När Louis Blanc understundom fann sitt auditorium för bullersamt och stormande, yttrade han blott: »Messieurs, låtom oss icke uppföra oss som pärer I» och genast blef det tystnad och ordning.
Nu är pärernas sal tom, och ingen annan besöker den än »Henri cinq» i sina drömmar, samt resande som hafva ögon och sinne för det sköna i arkitekturen.
Trappan som leder dit är för sig själf ett mästerstycke. Utom de joniska pelare och ypperliga basreliefs, hvarmed
Källa: Project Runeberg ·
