Teaterstycken 2

102

184G OCH 1B4C.

sådant. Jag skulle blott vara en beskedlig tok — ■—-en — — en — — omöjligt! .. . (Tittar i spegeln, men vänder strax grinande bort hufvudet.) Åt fanders med spegeln! (Gömmer den under rocken.) Åh, se der kommer min hushållerska, min förträffliga fru Snabbelind. Jag behöfver verkligen några trösteord.

fru snabbelind (inkommande). Herre Gud! Hvad jag varit orolig för professorns skull! Professorn ger sig nu ingen ro, utan arbetar som en slaf från morgon till qväll! Också säga alla menniskor, att det inte ges någon så lärd man i hela Sverige som professorn.

o. bautastenius. Tack för det, min goda fru. Också kan jag bedyra, att det inte finns i hela Sverige någon så ärlig och pålitlig hushållerska som frun.

fru snabbelind. Det tillstår jag, att man må säga hvad man vill om mig, så nog är jag ärlig och pålitlig. Gud ska veta, att jag söker dra in och spara så mycket som möjligt och är mån om professorns hus, liksom det vore mitt eget. — Jag näns knappast äta sjelf, det tillstår jag. Gud låte professorn få lefva, ty annars vet jag ej hur det ska gå för mig på gamla dagar. (Gråter.)

o. bautastenius. Tro mig, jag ska nog sörja för fruns framtid. När jag en gång dör, ska frun bli nöjd med mitt testamente. (Afsides.) Om jag skulle försöka spegeln! Men det vore ju ovärdigt af mig att betvifla hennes goda och välmenande hjertelag.

fru snabbelind (sorgset). Ofta är jag så orolig till sinnes, och ilå —■ då tänker jag både hit och dit. —

o. bautastenius (afsides). Jag har lust att försöka. (Högt.) Nå, hvad tänker frun på då? (Håller spegeln mol henne.)

i ru snabbelind (lifligt). Jo, att professorn och jag genast skulle gifta oss med hvarandra, och att mamsell Hildur, den odågan, genast skulle ur huset, och att professorn, som är en gammal odräglig gubbe, genast skulle gå all verldens väg, bryta halsen af sig i någon af groparna här i trädgården eller på annat sätt.

o. bautastenius (skrikande, gömmer undan spegeln). Hva sal Hvad är det jag får höra! Skall jag gifta mig med er och bryta halsen af mig!

fru snabbelind. Hvar tar professorn dessa rysliga ord ifrån? (För sig.) Hur kan han veta — (Högt.) Dat var