Sida 107
1846 och 1946
FÖRSTA AKTKN.
107
gudinnan (iåtertagande spegeln). Du är en hederlig, lättrogen man Och värd en bättre lott än att bedragas..
o. bautastenius. Jag vill inte vara en hederlig och lättrogen mani Jag vill inte vara annat än hvad jag är: ]ag är en vetenskapsman, en forskare i forntiden. — Deråt har jag egnat alla mina krafter. — Jag känner, att jag kan bidraga till mitt lands ära. Det vore syndigt att icke väl använda de pund, Försynen gifvit mitt hufvud. Jag vet bestämdt, att om jag kunde uppstiga ur min graf ett århundrade härefter, så skulle jag höra mitt namn prisas af en tacksam efterverld. Jag önskade jag kunde göra det!
gudinnan.
Nå väl! Din önskan jag vill fylla upp Af tacksamhet för hvad du mig bevisat. Jag dig förflyttar hundra år i tiden, Ett annat sekel öppnar jag för dig.
(Pekar med spegeln ål alla fyra väderstrecken. Del mörknar, tlei blixtrar, och åskan höres mullra pä afstånd. Musiken börjar och fortfar till aktens slut. Bautastenius lutar sig bäfvande mot en trädstam.)
Ofödda dagar, upp jag eder manar Ur det tillkommandes och doldas natt! De moln, som eder dölja, jag förskingrar Och gjuter lif och värma i de bilder, Hvilkas närhet re'n blixtarna bebåda: Snart nitton hundra fyrtisex vi skåda.
(Blixtarna blifva tätare, åskknallarna starkare och musiken vildare.)
kör af osynliga andar.
Tordönsstämmor skalla, Oss ur djupet kalla. Raskt på färden ilom, Vingarna ej hvilom, Hastom då ur vårt djupa bo I Hallo 1 Hallo!
Ljuft att få skåda behagen Af blommorna, böljan och skyn!
Källa: Project Runeberg ·
