Teaterstycken 2

m

1 84 6 OCH 11)46.

Tablå.

Förändring till sammet rum som börjar pjesen. Eli öfver-klädt bord midt på golfvet.

Sextonde scenen

ÄNGELVINGE. ERU SNABBELIND.

fru snabbelind (slående vid fönstret). Se hur de löpa om hvarandra; dottern springer som hon skulle vara förryckt och doktorn efter henne med eaudecologneflaskan i handen.

ängelvinge (sittande vid bordet, med ett pappersark i handen). Lät dem löpa, min goda fru 1 Karlen har tagit lifvet af sig, det sade jag i första ögonblicket jag fick höra, att han inte varit hemma pä hela dygnet, ty när jag talte vid honom i går, röjde han omisskänneliga spår till vansinne.

fru snabbelind. Ja, det tillstår jag, att hans beteende mot mig äfvenledes i går var för besynnerligt. — I morse hörde jag en hund tjuta, och det betyder, att vi få lik i huset. (Går och sätter sig vid bordet.)

ängelvinge. Man bör anställa undersökningar kring Brunnsvikens stränder. Frid vare emellertid med hans stoft. Lyckligtvis tog han inte testamentet med sig. — Låt oss fortsätta läsningen deraf. (Läser.) »Den stora stenbilden i mitt förmak, jemte det öfriga af min betydliga antiqvitets-samling, testamenterar jag till Nationalmuseum, med vilkor, att besagde byggnad uppföres på Blockhusudden, såsom varande den mest öppna och fria plats och synnerligast synlig för alla sjöfarande» — och sä vidare, min goda fru Snabbelind. — Det öfriga känna vi. — Sexhundra riksdaler årligen till dottern, trehundra riksdaler årlig lifstidspension till fru Snabbelind, och det öfriga till mig, jemte det hedrande men mödosamma åliggandet att efter godtfinnande använda räntorna till uppmuntran för naturforskare och antiqvitetssamlare ... ja, ja . . . efter godtfinnande, det förstås, det. — Det är så godt att jag tar det här behörigen be-