Sida 198
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
18(5 HERR DARDANELL OCH HANS UPPTAG PÅ LANDET.
Tolfte scenen.
WÄDERSTEN. AGAPETUS,
wädersten. Så snart jag träffar nådig herrn, ska jag tala om för honom så'nt groft folk han har... nu måste jag hemta ett par drängar, så att jag får det der åbäket till qvarnen. (Går.)
Trettonde scenen.
AGAPETUS. Sedan HENRIK. .
agapetus. Och här ska jag stå på post! . . . Jag står hellre på post vid kungens stall än vid en flickas kammardörr, ty mamma har sagt, att ingen häst kan så skena öfver skaklerna som en ung flicka. Jag undrar hvad Lena gör derinne? (Ser genom nyckelhålet. Henrik öppnar sakta fatet och ämnar gå ur det. Agapetus ser sig om och blir honom Varse.)
henrik (utan att märka Agapetus). Alla äro borta! Kanske jag nu kan få tala vid Lena. (Blir varse Agapetus.) Fördömdt! (Vill krypa tillbaka.)
agapetus. Nå jäkeln, det är skogsmenniskan! Morbror! Morbror!
henrik. Tig, pojke . . . annars . . . agapetus. Jag är ingen pojke! . . . Tjufvar! Mördare! Stråtröfvare! Mordbrännare! Morbror! El'n är lös! Morbror! (Springer ut genom fonddörren.)
henrik (stående i fatet). Den satans pojken I . . . Hvad är nu att göra?
Fjortonde scenen.
HENRIK. DARDANELL (från venster).
dardanell. Hvad har händt? . . . Hvad är det, herre? henrik. Den dumme Agapetus har upptäckt mig genom min oförsigtighet.
dardanell. Ursäkta mig, då var det ni som var dum och inte han!
Källa: Project Runeberg ·
