Teaterstycken 2

250

hittebarn ict.

konjander. Min önskan är bara att ni tar honom till er.

kattong. Herre! Hvad tänker ni på? konjander. Ja, förstå mig rätt. . . inte hem hit. . . Herre Gud, gossen måtte väl ha en mor, som han kan få komma till.

kattong (sorgset). Hon är död.

konjander (rörd). Jaså, hon är död. (Trycker Kattongs hand.) Jag anade det, herre ... jag anade det. . . stackars liten . . . det fäster mig ännu mera vid honom. kattong (rörd). Tack, herre .. . tack! ' konjander (/' en annan ton). Men ni lefver, herre . . . ni tycks till och med vara i goda omständigheter . . . och ni bör väl då dra försorg om honom.

kattong. Men, herre... jag kan tröttna en gång jag också.

konjander (förargad). Jaså.. . men jag ska inte tröttna, jagi

kattong (förskräckt). Tyst, för Guds skull. .. Om ni låter mig veta hans skuld, så ska jag betala den tillika med måttlig ränta.

konjander (stolt). Jag begär ingen ränta... jag vill bara ha igen hvad jag sjelf gifvit ut.

kattong. Jag får dyrt betala ett felsteg . . . Om hustru min visste det ringaste, så skulle hon tro att jag ruinerade mig för hans skull.

konjander. Åh nej! . . . Det är inte möjligt. kattong. Inte möjligt... ni vet ju att han har skuld öfver öronen.

konjander (förvånad). Öfver öronen 1 Det var en tusan att vara tidigt utbildad! . . . Har han skuld öfver öronen? kattong. Det vet herrn säkert lika så väl som jag. konjander (stiger hastigt upp). Och honom skickar rii till mig?

kattong (stiger äfven upp). Säg er fordran nu bara, så ska ni få liqvid.

konjander. Ja, den är inte stor... En månads förskott har jag betalt sköterskan ... det vill jag ha igen . . . och se'n får ni göra opp med henne bäst ni gitter.

kattong. Sköterskan? Behöfver en lång hästgardist någon sköterska?