Sida 257
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
andlta akten.
257
amanda. Hvilken gosse!
bällin (fattar våldsamt tag i Konjander). Hur fan har ni fallit på en sådan idé! (Kattong synes i sin dorr.)
konjander (höjer rösten). Släpp mig dä. .. det är alldeles ingen ide som fallit pä mig... ett barn finnes helt enkelt hos mig . . . och detta rår min herre om . . .
Tionde scenen.
DE FÖRRE. KATTONG.
kattong. Hvad för slag? amanda (blir honom varse). Ah! bällin (utan att se Kattong). Och ni vågar tro . . . konjander (som förut). Eller också frun ... det är säkert det. . .
kattong. Min hustru . .. bällin. O, himmel!
konjander. Mannen!... Aj, för tusan! (Alla se orörligt på hvarandra.)
kattong. Hörde jag rätt?.. . Det der barnet, som herrn talte om, skulle stå i något förhållande till min hustru?
amanda. Hvilken ovärdig misstanke! bällin. Tillåt mig upplysa . . .
kattong. Jag talar inte er till, herre. (Till Konjander.) Svara mig, herre!
amanda. Ja, förklara er . . . kattong. Jag befaller det. . . amanda. Jag vill det. . . bällin. Och jag fordrar det.
konjander (förvirrad). Jaså... ni vül att jag ska förklara mej . . . alltför gerna då . .. ingenting är enklare. . . de öfrige (tyckande i Konjanders frack). Nå. . . nå? konjander. Det var bara ett litet barn som . . . som . .. hvarken har far eller mor ... som . .. som . .. de öfrige. Som?. .. Som?
Teaterstycken. II. 17
Källa: Project Runeberg ·