Teaterstycken 2

24

ENGEI.RRTSKT OCH HANS DALKARLAR.

(.Munken framträda till konungen, upptager ett stort bref, gör korstecknet deröfver, kysser del, öfverlemnar det till konungen och lägger derefter i ödmjukhet sina händer i kors öfver bröstet. Konungen mottager brefvet, kysser sigillet, sätter sig, bryter brefvet med mycken otålighet och ögnar deruti.)

podebusk (afsides). Vulkanen dröjer! konungen (springer upp). Vid Sankte Knutl Hvad •är det?

podebusk (afsides). Han bryter lösl Det går bra! konungen (med ögonen i brefvet). Olaus Laurentii, som domkapitlet i Upsala valt till erkebiskop tvärt emot min vilja —

podebusk (afsides). Tack vare mina kloka råd! konungen (som förut). Har af den påfliga stolen erhållit pallium och blifvit bekräftad i sitt embete! (Kastar brefvet på golfvet.) Förbannelse öfver Vatikanen och munkars ränker! Min afsvurne fiende erkebiskop i Upsala och ordförande i svenska rådet! Ar jag då blott en lydkonung under Roms välde? Nej, vid Sankte Knut, det är jag inte! Förr störte tillsammans på en gång mina trenne kronor, än jag böjer min skuldra under Roms ok! Det är inte med Sankt Petri nycklar man öppnar portarna till mina trenne riken!

munken. Min son, den heliga jungfrun förlåte dig dessa hädelser!

konungen (kastar sin handske i munkens ansigte). Tig, fördömde munk! (Upptager del bortkastade pergamentet och griper derefter munkens ena arm.) Om jag gjorde rätt, satt ditt hufvud innan qvällen fastspikadt öfver porten till detta slott! (Skakar munken.) Jag skänker dig lifvet med det vilkor att du genast midt för mina ögon uppäter detta fördömda pergament.

podebusk (afsides). En mager kost, så helgad den än är; förträffligt!

konungen (räcker munken pergamentet). Har du hört min befallning? f

munken. Skall jag äta upp den helige faderns — konungen (ger tecken åt Podebusk). Vakt! (Podebusk skyndar att öppna dörren, hvarigenom några af lifvakten inträda.) Du dröjer! Känner du verkan af det gift, som ligger i den påfliga anrättningen? Bjöd jag dig en biskopsstol, du slök