Sida 259
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
an i) ka aktkn.
259
konjander. Så der ja .. . Fru Walström här också . .. nå, det fattades bara det.
fru walström. Ursäkta mig, mitt herrskap, att jag rusar på så här; (till Konjander) men nu har jag någon nys om hur det hänger ihop, herre.
konjander. Jaså, har hon fått nys om det? (Till de andra.) Det är min gamla hushållerska... Fru Walström! Nå! Hvad har hon att säga nu då?
fru walström. Jo . . . i går eller rättare sagdt i natt, då sköterskan och jag gingo in till den lille, så tyckte jag mig höra ett buller... jag brydde mig inte om'et, utan stängde förstudörrn . . . men i dag på morgonen, då jag skulle läsa upp den . . . kan herrn gissa hvad jag fick se? konjander. Nej . . .
fru walström. Jo . .. ett ungt fruntimmer, som stått gömdt der hela natten.
konjander. Ett ungt fruntimmer! fru walström. Jag skrek till, hon med, och dermed sä sprang hon sin kos . . . jag sprang efter henne gata upp och gata ned. . . och helt hastigt dä hon vände om ett hörn . . . (allmän uppmärksamhet) så förlorade jag henne ur sigte . . . men det var någon jag mötte, som sa' att hon sprang upp i det här huset.
de öfrige (lifligt). Här i huset?. .. (Charlotte skyndar ut in■ sidorummet och vill springa ut genom fonden.)
Tolfte scenen.
DE FÖRRE. CHARLOTTE.
fru walström (som blir varse Charlotte, springer efter och häller henne qvar). Der är hon . .. här ha vi henne . . . (Drager fram henne på scenen.)
konjander (fattande J Charlotte från andra sidan). Jasä, det är hon, min sköna ... nä, Gud vare lof. . . Jag trodde jag skulle bli tokig!
Charlotte (afsides). Ack, min Gud! . . . Allt är förloradt!
Källa: Project Runeberg ·