Sida 261
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
ändra aktkn.
201
måtte väl sjelf veta . .. (Stannar tvärt.) Men om ... vänta . .. tyst... låt mig tänka efter ... nej, det är inte möjligt. .. (Börjar gå igen.) Nej tusan I... (Tvårstannar igen.) Men om .. . om ... nej fan 1 ... Uff I . .. (Slår sig för pannan och nedsjunker i en stol.) Jag förlorar förståndet 1
Tretionde scenen.
DE FÖRRE. ALENRERG.
alenberg (häftigt inspringande). Hvar är han ?... Hvar är han ?. .. (Skyndar till Konjander och omfamnar honom.) Min morbror! .. . Min hederliga morbror!
kattong och amanda. Hans morbror! bällin, fru walström och Charlotte. Herr Alenberg! konjander (förvirrad). Du!... Du, min gossel... Du lefver då! . .. Så mycket bättre . . . men jag . .. jag .,. du vet inte, du . . .
alenberg. Jo, jag vet allt.
konjander (springande). Du tror således ... du vet.. . alenberg. Att den lilla verldsborgare som redan gjort så mycket väsen af sig, är min son!
konjander (häftigt). Din .. . (Med sorgsen stämma.) Det var synd det! . .. Herre Gudi Hvad det ändå skulle ha varit roligt. . . (Nedsjunker i betraktelser.)
alenberg. Min stackars Amelie trodde mig vara död ... I sin förtviflan lyssnade hon till en väns råd och öfverlemnade sitt lilla barn i min morbrors vård; men nu, då jag lyckligt återkommit, tar jag min skatt tillbaka.
Charlotte (till Konjander). Jag sade ju sannt, att herrn var en af dess anhörige.
konjander (till Alenberg). Lycka till då, min gosse! Vet du, det är ett litet sött barn . . . jag släpper det så ogerna ... så små söta armar... vet du, det sträckte dem mot mig .. . det smålog så godt mot mig .. . det ska bli mitt i alla fall... ett ståtligt barnsöl ska det bli och jag. .. jag bjuder er till faddrar (bockar sig för publiken) allesammans.
Källa: Project Runeberg ·