Sida 265
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
kör.
Ja visst, man stälde sej i kö.
sjövall.
Mitt snille, min talang nog alla menskor känna, Jag skördat nog af jubelropens klang, Man skulle hästarne från vagnen spänna, Om blott jag hade hästar och dito vagn.
kör.
Hög och sann konstnärlig anda Rådande är uti vår trupp. Ifrån Ystad till Haparanda Maken får man leta upp.
sjövall. Ja, mina barn, träden i mina fotspår och vi skola tillsammans bilda ett snilleförbund, som Europa skall hafva sina ögon fästade på ... ja, jag har fört er från stad till stad, från seger till seger ...
ölander (infallande). Och från möjligheten att någonsin få ut vår aflöning.
sjövall. Herr Ölander! Ni är en oförnöjd menniska.
ölander. Är jag oförnöjd? ... Jag har ju på två hela veckor inte fått ut så mycket som en skilling en gång ... jag har blifvit mager, tunn och genomskinlig som en transparent.
sjövall. Så skall en äkta konstnär vara ... öppen och eterisk.
ölander. Visserligen ... man bör tvärs igenom honom kunna skåda himmelen och jorden ... det kan man snart med mej ... men det värsta är, att fast jag är teaterns père noble, så har jag knappast rocken på kroppen.
sjövall. Herre! För de roller ni spelar behöfves ingen egen rock ... ni begagnar ju teaterns kostymer.
ölander. Vackra kostymer! ... De hålla knappast att ta uti en gång ... bara man gör en större gest, som är så nödvändig i tragedien, så lossna ärmarne, så man ser ut som ett spektakel.
sjövall. Det är jag som alltid predikat, att lyxen i kostymer och dekorationer undergräfver den sanna konsten ... vi gifva ju till det mesta stycken från den klassiska forntiden ... i denna enkla forntid visste man knappast hvad
Källa: Project Runeberg ·