Sida 26
Engelbrekt och hans dalkarlar
26
ENGEI.RRTSKT OCH HANS DALKARLAR.
Fjerde scenen.
KONUNGEN (allena).
Margaretha, du gaf mig ett svårt testamente! När jag satte den tredubbla kronan på mitt hufvud, sade du till mig: med Sverige skall du dig nära, med Norge/dig kläda och med Danmark dig försvara. Det börjar se klent ut både med skafferiet och klädkammaren, och jag fruktar att vapensalen inte heller är i bästa skick. Vill nu Rom taga brorslotten, blir det i sanning inte mycket öfrigt åt mig. De vördiga fädernas hunger kan inte en gång hela verlden tillfredsställa. Adelsmannen söker plocka diamanterna ur kungakronan för att dermed underhålla sina ramlande borgar. Vilja nu äfven borgaren och bonden, dessa fordom så med-görliga lastdjur, veta, hvarför man drager på högra tömmen i stället för på den venstra, då blir minsann körsvennen snart kastad ur sätet. Om folkens kärlek och förtroende svika tronen, hvem stödjer henne då? Jo, folkens inre strider —• de olika ståndens kamp mot hvarandra — se der det brinnande bål, hvarur kungamakten, en ny Fenix, höjer sina segrande vingar! (Går.)
Förändring till tronsalen, rikt upplyst aj kronor och smyckad med. trojeer; pä den vid ena sidan aj teatern placerade estraden stå tvänne stolar. Hofmän gå om hvarandra i bakgrunden. Vid dörrarna midtcmol tronen stå tvänne drabanter.
Femte scenen.
BENGT PODEBUSK. EN HOFMAN (mötande hvarandra).
hofmännen. Hör du, Bengt Podebusk, hvad tyckte munken om Blå tornet?
podebusk. Han bad för själ och pina, att han skulle
slippa sitta i ett mörkt fängelse; han ser alltid spöken i
mörkret, sade han, emedan han är född på en söndag.
hofmännen. När den vördige fadern fördes förbi slottsköket dernere och fick väderkorn på stekarne, så suckade han.
Källa: Project Runeberg ·