Teaterstycken 2

21)0

ett resande teatersällskap.

sjövall. Så mycket starkare blir det... Hvarför tänder man inte offerelden . . . allt skall jag bestyra om. (Tager ett ljus från rampen och tänder elden på altaretEn teaterdirektör i landsorten är den mångsidigaste talang på jorden. (Stampningar från fonden.)

Josephine. Goda pappa I Ar det inte färdigt att börja?

sjövall. Jag väntar på herr Olander . . . det var fasliga fötter på den publiken . . . Hvar är åskan? grip (som har plåten). Den håller jag i. sjö vall. Hvar är blixten?

grip. Den hänger på spiken här bredvid. (.Stampningar från fonden.)

theodor. Det går inte an att dröja längre. sjövall. Men tyrannen är inte här än . . . jag skickade nyss herr Ek efter honom. (Stampningarna fortfara.) flere sujetter. Låt oss börja, låt oss börja! Josephine. Herr Olander hinner ju komma medan kören sjunges.

sjövall. Hvar är öfverstepresten? grip. Här är jag.

sjövall. Plats, plats! (Intager jemte vallien sin förra plats vid första kulissen. De öfriga sujelterna skynda öfver till motsatt sida, så att sjelfva scenen blir fri.) Upp med ridån!

(Teaterridån uppgår. Teaterorkestern uppspelar en grotesk marsch, hvarunder sujelterna, fruntimren först och karlarne sedan, beträda scenen. Efter dem följa Theodor och Josephine bröllops-klädda, samt sist Grip. Processionen går några hvarf öfver scenen, hvarefter den grupperar sig pä hvar sin sida af teatern. Theodor och Josephine ställa sig framför altaret. Sjövall, vid första kulissen, blåser i blixtpipan och bullar på en plåt för att härma åskan. Den verkliga orkestern slår an.)

kör.

(Alla på scenen knäfalla.)

Helga Vesta, hör vår bön!

Gif de älskande sin lön!