Teaterstycken 2

302

ett jtesande teatersällskap.

maskinisten (till Sjövall). Det var omöjligt att få ner giissena.

sjövall. Behöfdes inte , . . herr Gråström kom i stället.

Femte scenen.

DE FÖRRE. KÄLLARMÄSTAREN och OLANDER

(strax efter hvarandra).

källarmästarn (skyndande till Gråström). Gråström, min gamle vänl . .. Hvem kunde tro att. ..

gråström (iill källarmästaren). Hvad sa' de? sjövall. Ätt er make inte finnes. gråström. Jag blef ju framropad. sjövall. Och lagerkrönt.

gråström. Obegripligt I ... Det är som en dröm. sjövall. Förblif i den ljufva drömmen ... O, hvarför har ni bortkastat era bästa år i garfverierna?

gråström (till Theodor och Josephine, som smeka honom). Mina barnl . . . Jag känner mej så underlig . . . bloden stiger mej åt hufvudet.

sjövall. Det är snillet som stiger åt hufvudet. gråström. Det är för märkvärdigt. . . hvem kunde ana det I Stormande applåder för mej ... Är det inte värre konst än sål (Tar sig på hufvudet och känner kransen.) Hvad är det här? Jag tror jag har qvistar i hufvudet!

sjövall. Det är snillet som växer ur hufvudet. Redan så stor som elev... hur kolossal skall ni ej bli, när ni en gång blir utvecklad.

olander (inkommande i morgonrock och något drucken). Fiats! . . . Jag tyckte jag blef framropad.

sjövall (fattar Olander i kragen). Eländige! olander. Ja, jag är riktigt krasslig ... jag var alldeles frisk när jag lade mej . . . men när jag vakna, så var jag sängliggande.

sjövall (omfamnande Gråström). Gråström I Kom ännu en gång till mitt bröst 1 (Till källarmästaren.) Herre, dela er väns lycka (omfamnande honom) och rangera en större supé. källarmästarn. Men min räkning för middagen? sjövall. Bort med alla fåfängliga tankar på denna högtidsdag. (Till Theodor.) Gosse, omfamna din far! (Till Josephine.)