Sida 363
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
anura aktkn. 363
för ögonen med ena handen, i det hon bjuder den andra åt Knut.)
knut (afsides). Aj, tusan! (Högt, i del han emottager frökens hand.) Visserligen . . . men det ges vissa naturer som äro så genomskinliga, att man med blotta ögonen kan skåda in i dem.
fröken. Och jag är en af dessa genomskinliga naturer? . . . Nå, hvad ser ni i mej, herr doktor?
knut. Hvad jag ser?... Jo, jag ser Eugène Sue, Onkel Adam och hela Originalbiblioteket, med personer och allt.
fröken. Ack!
knut (uppstigande). Också måste jag föreskrifva något fördelande. (Salter sig vid skrifbordet och börjar skrifva.)
fröken (till Ernst). En besynnerlig menniska, men så äro alla stora snillen ... likväl kanske inte så konseqvent som jag skulle önska.
ernst. Han är en okonstlad bergsman och med den bästa karakter.
knut (skrifver). Mandeloleum cum ... cum prutrot. .. etiam . ..
(Masken inträder, ser sig omkring, går derefter fram till Knut och ser öfver hans axel.)
ernst. Och säkert är, mina damer, att han är den skickligaste läkare vi kanske haft.
Tionde scenen.
DE FÖRRE. MASKEN.
knut (blir varse Maslten). Ah, se gufar! Var så god och sitt!
masken. När jag ser dig skrifva recept, så vore jag färdig att kyssa dig.
knut. Goda vänner äro vi, men pussas . .. nej, jag tackar . . . Men hvad har gufar här att göra?
masken. Jag kan omöjligt gå tomhändt ur det här huset; någon måste jag ha med mej.
knut. Hvad för slag?. . . Akta er för stadsfiskaln, gufar lilla!
Källa: Project Runeberg ·