Teaterstycken 2

378

döden faddkr.

just i sjön, åtminstone i källan . . . Minsann, lönar det icke mödan att tömma den.

hagel. Visserligen . . . men det vore ännu bättre, om vi på något sätt kunde få vexla de här stora sedlarna, som vi så länge burit på oss. . . Förbannadt hårdt att ha en så stor summa ständigt på fickan och inte våga plocka fram den. Genom efterlysningarna i de fördömda tidningarna har ju allmänheten reda på hvarje sedelnummer.

träff. Ja, det är ett satans tyg de der tidningarna . . . men vänta till nästa riksdag bara ... då måtte de väl få på tummen, förmodar jag.

hagel. Men vi ha inte tid alt vänta till dess. träff. Tyst, det faller mig något in . . . folk far till brunnar och badorter för att sköta helsan, men lika mycket för att spela kort och raffel... 1 raftellådan har man annat att göra än bliga på sedelnumrorna.

hagel. Du sade något... låt oss genast anmäla oss hos brunnsintendenten. (De gå.)

Femte scenen.

BRUKSPATRON. ERNST.

brukspatron. Nå, det står väl till hemma, vill jag hoppas?

ernsT: Ypperligt, goda farbror. . . Här är mycket badgäster, ser jag. . . jag har varit både i Söderköping och Bie . . . men dessa ställen äro på långt när inte sä freqven-terade som detta.

brukspatron. Är det annars något nytt? ernst. Ingenting, om ej det, att en okänd artist skickat till hvarje bad- eller brunnsort tvänne litografier öfver tva beryktade stråtröfvare, och jag har till och med hos mig tvänne planscher enkom för denna badinrättning . . . Men är det inte fröken Amalia som promenerar der borta? . . . Ursäkta, goda farbror, men jag har något högst angeläget att framföra till henne. (Skyndar ut.)

brukspatron; Högst angeläget? ... Jo, jag kan just tro det.