Teaterstycken 2

436

kröningsdagbn.

kommit öfverens om att alltid rifva itu bladet och ta hälften hvar. Nu skickar den besten mig blott den andra halfvan, och behåller den första. På det sättet får jag bara annonserna, medan han smörjer sig med den främsta och mustigaste biten.

mångelskan. Här måste ändå vara bra tråkigt att bo om nätterna?

tornväktarn. Tråkigt, ja — hade jag inte min hustru att gräla med ibland, så tror jag att jag af pur ledsnad en vacker dag gick och hängde mig på urvisarn härunder.

mångelskan. Tornväktarn har väl sett många eldsvådor i sin dar?

tornväktarn. Jo, ditåt lutar det, kära madam. Herre Gud, nog minns jag när gamla Dramatiskan brann. Det var den grannaste eld jag sett, ty si det var så många eldfängda ämnen deri. En mängd teaterpjeser flög opp i luften, och der måtte de visst ha stannat qvar, ty man har aldrig hört af dem sedan. Öfverallt hvar man såg, så flög det riddarmantlar och bondrockar med eld i skörtena — och brinnande städer och skogseldar i luften om hvarandra. — Folket sade att konsten alldeles strök med — säkert är det emellertid att konsten hvarken förr eller senare varit så lågande eller haft en sådan lyftning som den gången.

mångelskan. Nå, men spökar det inte ofta här i tornet?

tornväktarn ('hemlighetsfullt). Hör på, kära madam. År 1835 natten före Riddarholmskyrkan brand stod jag här på altanen. Klockan hade slagit tolf, och jag hade nyss slutat med tutningen, då jag i detsamma hörde ett väsen i torntrapporna, liksom hade hela lifgardet till häst kommit sättande uppför dem eller också hustru min. Hur förvånad blef jag inte, när jag slog upp ögonen och fick se — gissa — jo, riddaren S:t Göran till häst, han som står dernere i kyrkan. Jag tog af mig mössan, ty jag är alltid höflig mot mina grannar, äfven om de bo på nedre botten. Herr ryttmästare, sad' jag, är ryttmästarn ute och vädrar sig så sent på natten? Han svarade: jag har kommit upp för att ta afsked af Riddarholmstornet. Tänker ryttmästarn, frågade jag, företa en lustresa — kanske till spanska kriget, som herrar officerare bruka? Men han svarade inte, utan red sin väg. Jag ville bjuda honom på fälknäppen, men si, det stod inte till.