Sida 456
Herr Dardanell och hans upptåg på landet
456
kröningsdagbn.
jag dig lill den krona, din far ämnar gifva dig. Jag önskade ge dig spiran ocksä, som man inte gerna unnar oss, stackars fruntimmer, ty mannens undersätliga trohet och nit räcka vanligtvis inte längre än till bröllopsdagen.
Deklamerar.
Aldrig med sin krona qvinnan Fick sitt välde rätt bestämdt, Slaf är mannen —- dessförinnan, Undersåte — blott på skämt; Ty när väl hon fått sin krona, Mannens maktspråk högre tona, Och fäst hon en gång bar krona, Bär dock mannen spiran jemt.
vaktmästaren (ställer sig emellan sjömannen ock Kristine). Jag gör detsamma — hör du, min kära Kristine, du är något vinglig af dig och du behöfver ett godt styre — tag henne derför, bror Klink, och blir du lycklig med henne, så skadar det inte åt dig. (Kanonskott höras, som fortfara till pje-sens slut.)
patron. Kanonerna förkunna, att Sveriges konung nu bär Sveriges konungakrona. Stora konungar hafva burit den och lemnat i arf åt densamma dyrbara perlor, hvilkas glans inga tider kunna fördunkla. Nationens kärlek och verldens beundran, så är dessa perlors namn. En förhoppningsfull aning säger mig, att deras antal snart skall förökas. En konungs ära behöfver ej alltid till stöd en piedestal, prydd af eröfrade kanoner och sönderskjutna segerfanor. Folkets välstånd och framskridande på upplysningens bana, se der de skönaste prydnader, som vara långt efter sedan kanonerna förrostat och segerfanorna multnat i dam.
O, fosterland, du hjeltars höga moder, Du kraftens hem, du idoghetens land, Ej rikt på guld, men rikt på ärestoder, För mödan skapt, du trycks ej af dess band. Låt andra fröjdas åt de stolta dygder, Som vinns på stridens fält i blodig glans — Eg fi id och frihet inom dina bygder. . . Se der, se der din skönsta segerkrans!
Källa: Project Runeberg ·