Sida 50
Engelbrekt och hans dalkarlar
50
ENGEI.RRTSKT OCH HANS DALKARLAR.
Fjerde akten.
En sal på Vadstena slott med fonddörrar. I bakgrunden är ett högsäte för ordförande biskopen, med ett större bord framför.
Första scenen.
KNUT BOSON (i högsätet). KARL KNUTSSON. MÅNS BENGTSSON. ENGELBREKT. ERIK PUKE (dessa fyra sittande vid bordet). BISKOPAR. RÅDSHERRAR (alla dessa vid bordet). RIDDARE och SVENNER (stående deromkring. — Vid ridåns uppgång ordvexling och sorl).
knutsson. Erik Puke tycks ha glömt, att han sitter bland Svea rikes rådl
puke. Och du, Karl Knutsson, glömmer att bemantla dina ärelystna och egennyttiga afsigter! knutsson (uppstigande). Oförsynte! puke (uppstiger och kastar öfver bordet sin handske till Karl Knutsson). Jag utmanar dig, Karl Knutsson, till envig på lif och död, till häst eller fot, hur dig täckes!
boson (slår klubban i bordet). Riddare och svenner! I den heliga kyrkans namn påbjuder jag lugn och värdighet vid våra öfverläggningar! På Engelbrekt Engelbrektssons begäran har denna herredag i Vadstena blifvit utlyst. Han fordrar, att vi skola uppsäga vår laglige konung tro och lydnad. Han fordrar det i spetsen för en uppretad allmoge, som, glömsk af sina pligter mot Gud och öfverhet, förhärjande stormat fram öfver land och rike. Men förr för-kolne min hand, än jag undertecknar en skrift mot min lagkrönte. konung, som skulle tillskynda oss alla en evig vanära i detta lifvet och en evig fördömelse i ett annat!
engelbrekt (uppstigande). Öfvermodige prelat! Du fordrar lugn och värdighet, och du djerfs sjelf fördöma ett folk, som
Källa: Project Runeberg ·