Sida 62
Engelbrekt och hans dalkarlar
62
ENGEI.RRTSKT OCH HANS DALKARLAR.
skull glömmer jag helt och hållet bort min egen salighet
— — och fortfar det länge på det sättet, blir jag slutligen en ogudaktig menniska. Men friskt mod! — Jag undrar just hvar sängen står. (Går famlande åt fonden, men studsar förskräckt tillbaka för luckan, hvarigenom lampskenet tränger.) Hu!
--Se så! — Nu är det färdigt!--Nu kommer väl
det ena benranglet sättande efter det andra och börjar dansa .med mig. De äro alltid lätta på foten, de, och inte plågade af andtäppa som jag! — (Abbedissan och nunnan börja uppstiga.) Der äro de! (Korsande sig.) Sancte Petrus — sancte
— sancte — sancte — (slår sig för pannan) förbanna mej, har jag icke glömt bort namnen på alla helgonen!
abbedisssan (som uppstigit och har en stor penningpung i handen). Se så, stäng nu igen grafven. (Luckan far igen.)
Erik (för sig). Ska de stänga mig i grafven! Hvad ska jag der att göra!
abbedissan (väger pungen i sin hand). Den var tung! — Låt oss nu bringa penningarna och oss sjelfva i säkerhet! !
erik. Pengarna! Uppstå pengar ur grafvarna också! Det vore, min själ, inte så dumma spöken, det! (Lyssnar uppmärksamt.)
abbedissan (till nunnan). Får inte biskopen slag i morgon, när han får veta, att jag och hela klosterkassan äro borta, så vore det besynnerligt. Tag det här knytet, min dotter!
erik (skrikande). Ha!
abbedissan (förskräckt). Sancta Maria! Hvad var det? erik (sakta). Min dotter! — Klosterkassan I — Hvar hade jag då mina sinnen! — Der ha vi ju skön Ingeborg och söta mor I — Men hvad ha de med klosterkassan att göra? (Smyger sig till sidodöiren.)
abbedissan (till nunnan). Tyckte du inte det var någon som ropade? (Gör korstecknet. — Erik slår tre slag med händerna, hvarvid fyra af tiggarmunkame störta fram från sidokammaren och gripa abbedissan och nunnan, hvarunder dessa tappa penningpungen och knytet, så att en mängd guldstycken och smycken spridas kring golfvet.)
erik (högt). Kasten bindlarna kring deras ansigten! — Fort ner till stranden! (Munkarne lyda Eriks tillsägelse och skynda bort med de båda qvinnorna, som icke förmå uppgifva något rop.)
Källa: Project Runeberg ·