Sida 65
Engelbrekt och hans dalkarlar
FJERDE AKTEN.
65
Tionde scenen.
ERIK (aliena).
Lofvad vare den heliga jungfrun! Det gick som en dans! (Kastar sig öfver penningpungen och knytet.) Det här hör till mitt kapitel! — (Trefvar på golfvet och lyser sig med lampan.) Se hvad det blixtrar! Guld! Juveler! — Engelbrekt, det här var säkert ämnadt för krigskassan, din upprorsstiftare! —- Allt för folket! Allt för folket, det förstäs! (Springer ut med skatten.)
Elfte scenen.
INGRID. INGEBORG' (båda utkommande från sitt rum, den förra med ett ljus). MÅNS BENGTSSON (strax derefter).
ABILGARD (slutligen).
Ingrid (ställer ljuset på bordet). Heliga Guds moder, det var någon som jämrade sig. (Starkt bultande på klosterporten.)
ingeborg (fattar sin mors hand). Tyst! Hvem kommer så sent? (Tittar i fönstret.) Se — facklors sken genomtränger natten!
Bengtsson (utanför scenen). Hitåt, knektar! Man har bedragit er, säger jag! (Rusar in från sidorummet, åtföljd af några handtlangare.) Ha, der äro del (Till Ingrid och Ingeborg.) Inte ett ord, eller ären I dödens! (Fattar uti Ingeborg. — Det ringer i klosterklockan.)
Ingrid (omfattar sin dotter). Niding!-Hvad vill du mitt
barn I
Bengtsson (stöter undan Ingrid). Undan, qvinna! — Skyndom! Hela trakten är i rörelse! Ingen tid att förlora! (Släpar Ingeborg med sig ut, biträdd af handllangarne.)
ingeborg (i del hon bortsläpas). Min mor! Min morl
Ingrid (förvirrad). Det svindlar för mina ögon I — Nidingar, som trängde in i klostret! — Var det inte så?— Mitt barn borta! -— Gudi Finns det då ingen blixt i din himmel, intet vapen för en moders arm! — Ha! De vilddjuren! — De känna inte en moders krafter I (Störtar ut efter Ingeborg.)
Teaterstycken. II. -r>
Källa: Project Runeberg ·