Sida 70
Engelbrekt och hans dalkarlar
70
ENGELBREKT OCH HANS DALKARL Alt.
takåsen på det, må I vetta! — Riksföreståndare låter så släpigt, så tycka vi alla i gemen! — Kungen ä' vi mer vana vid, och vår kung ska du bli, om vi också ska till och samla ihop virke till tronen din från alla biskopsstolar i verlden!—Hejsan, gossar! (Lyfter på hatten och hutrar. De flesta instämma i hurraropet.)
puke (ifrigt till Engelbrekt). Lyd folkets röst, Engelbrekt! Jag och de mina tillhöra dig med lif och blod! Engelbrekt (tankfull). Är folkets röst alltid Guds? puke. Är då hans röst prelaternas? — Din krona skall i ära och glans ej hafva sin like!
boson (höjande biskopsstafven). Hell riksföreståndaren Karl Knutsson! (Några få hurra, men de flesta nedtysta under starkt sorl hurraropen.)
engelbrekt. Vapenbröder! — En riksföreståndare är väld. Uppfyller han sin pligt, stå vi honom bi som ärlige svenske män. Gör han det ej, så är det inte svårare att bryta itu en riksföreståndares staf än en konungs spira. Hell den nyvalde riksföreståndaren I (Djup tystnad. Med starkare stämma.) Är jag omgifven af vänner eller fiender? (Drager svärdet och lyfter det mot höjden.) Lefve riksföreståndaren Karl Knutsson!
alla (hänförda). Lefve riksföreståndaren! engelbrekt (till Karl Knutsson). Och nu, riksföreståndare, invig din nya värdighet med eröfringen af Stockholms slott. Må detta bli din egen ära. Jag skyndar med mina krigare till landsbygden för att intaga de få slott, som utländingen ännu innehafves (Fattande Karl Knutssons och Erik Pukes händer.) Ädlingar! Utföra vi något godt här i lifvet, skall efterverlden med tacksamhet minnas våra namn; men den skall beklaga eller le åt våra inre strider. (Till Karl Knutsson, hvilken han för afsides.) Karl Knutsson! Om vi aldrig mer träffas på jorden — ty i Guds hand ligga menniskans dagar — då, då skall jag deruppe fordra räkenskap af dig för det folk jag lemnat i din vård! (Till sina krigare.) Och nu, framåt! (Går ut åt ena sidan med en del af krigsfolket.)
knutsson (seende efter Engelbrekt, för sig). Han är en gud! — Men i glansen af hans helgongloria försvinner skenet af min krona! — Så får det icke vara! — (Högt till sitt krigsfolk.) Till storm! (Drager svärdet.) Innan qvällen
Källa: Project Runeberg ·