Sida 77
Engelbrekt och hans dalkarlar
FEMTE AKTEN. ,
77
fagen, hvilar jag på min egen graf, kall — förstelnad--
ty jag har slitit hjertat ur mitt eget bröst 1--— Och
detta hjerta ligger jordadt i klostergrafvarna vid Vetterns strand 1
Tablå.
Engelbrektsholmen i Hjelmaren. I fonden på andra stranden synes en tät löfskog, hvaröfver Göksholms slott höjer sina tom. Närmast stranden en hög klippa. — Det är natt, och en liten eld är uppgjord närmare ena sidan.
Sjunde scenen.
SVEN ULFSSON (allena, sitter framför elden, slumrande).
kör af bondfolk (från sjön, utom scenen). Hå, hål Fast himmelen är grå —-
Hå, hål Och skuggorna de rå, Vakar Gud fader ändål Hå, hål
sven (spritter upp ur sömnen och springer fram på scenen).
Hjelp, hjelp! — Hocken ropa mej!--Det var blott
en dröm! Gud ske lof för det! — Det var liksom jag var på botten af grufva derhemma och att fader Engelbrekt var med — — och grufva rasade öfver oss båda — hu!
kören (höres närmare). Hå, hål Fast himmelen o. s. v.
Åttonde scenen.
SVEN ULFSSON. BONDFOLK (anlända i båtar, med mjölkbyttor och löfruskor och stiga i land, qvinnorna med blomsterqvastar i händerna).
en bonde (helsande på Sven). Se fader Sven — går du ensam här och spökar?--Vi hörde att rikshöfvitsmannen
Källa: Project Runeberg ·