Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 2

Originalsida 79
Originalsida 79
Originalsida 78
Originalsida 79
78–79

Sida 79

Engelbrekt och hans dalkarlar

FEMTE AKTEN. ,

79

Ingeborg. Låt oss gå in i stugan, min far I — Du behöfver hvila.

engelbrekt. Fåglarna sjunga i träden — vi ha snart morgon. Jag vill dröja härute och afvakta solens uppgång. (.Sätter sig framför elden.) Sömnen föder hemska drömmar

— alltid samma dröm — samma syn jag hade när jag för sista gången lemnade vår aflägsna hemb}'gd — •—■ för sista gången.

ingrid {lutande sig mot Engelbrekt). Engelbrekt I ingeborg. Du förskräcker oss, min far! engelbrekt. Drömmen är lönporten till de dödas rike. Man ser ej allt, men något ser man dock. Man kan ej blunda för den synen, ty inga ögonlock finnas för själens öga när man står vid gränsen af sitt lif.

ingrid. Hvar äro Sven Ulfsson och de andra? — Så länge vi äro i grannskapet af Göksholm, tilltager min oro beständigt. Tro mig, Engelbrekt, de båda herrarne mena dig inte väl.

engelbrekt. Jag försonades i går med Måns Bengtsson och hans fader. De ha sökt och erhållit min lejd.

ingeborg. Men Abilgards bref i går — hans varning till oss?

ergelbrekt. Den gode ynglingen! Som en skyddsande sväfvar han omkring oss, synlig endast genom sina omsorger.

— Min stackars Ingeborg! — Du har inte sett Abilgard sedan uppträdet i Vadstena kloster?

ingeborg. Nej, min far!

engelbrekt. Alltifrån den stund jag beslöt mitt lands räddning tillhörde jag icke mer mig sjelf, utan fäderneslandet. Jag kunde ej för de minas lycka väpna son mot fader och derigenom befläcka en sköld, hvars enda förtjenst var dess renhet. Jag tillbjöd i försoning Abilgards far en betydlig ersättning för hvad han förlorat genom kriget. Han afvisade den med förakt. Jag öfvergaf likväl ej hoppet att kunna blidka den hårde mannen, men äfven detta slocknade när han, smygande kring landet, igenkändes af bönderna och mördades af dem. Mina fiender utspridde, att det skett på min anstiftan för att undanrödja det enda hindret för mitt barns lycka. En förening mellan våra ätter skulle ha gifvit ökad fart åt dessa rykten. En gång död, skall jag icke mer hafva några fiender, ty menniskans goda be-

Källa: Project Runeberg ·