Teaterstycken 2

96

1 84(1 OCH 1 94 G.

förste arbetaren (stöter spaden i jorden). Det ska ingen säga oss två gånger. (Alla upphöra med arbetet.) Hur mycket är klockan, när hon ringer sju?

andre arbetaren. Ringer hon sju? Det måtte vara i din skalle, det. Men säg oss, du, om professorn inte ä' något galen af sig? I stället för att plantera tobak och kål gräfver han upp det ena landet efter det andra. Det måtte bli en skral afkastning.

förste arbetaren. Professorn är en lärd man, och ingen kan vara lärd utan att vara litet galen. Jag hade en kamrat, som var statdräng under Djursholm i salig Wirséns tid. Han var road af att läsa böcker och kunde Lunkentus och hela Lasse-Majas historier på sina fem fingrar. — Men se då blef han liksom lite tokig, för en dag, när han skulle ta ut sin stat för veckan, gick han galet i tankarna, och i stället för att ta ut en mark sill på kontoret, gick han in i ladugården och tog sig ett får, som han slagtade och saltade in för vintern.

andre arbetaren. Inte var det så tokigt gjordt, tycker jag.

förste arbetaren. Tyvärr tyckte inte inspektorn och länsman detsamma. Gud bevare oss derför för alla lärda menniskor! Men se der kommer professorn! — Raskt till vårt arbete igen! —

kör.

Raskt låtom oss arbeta, Och lif i spadarna, Allt för att efterleta Antiqviteterna! — Låt oss streta,

Arbeta, Arbeta, streta, ja I Och om vi väl arbeta, Så går det slutligt bra.

Femte scenen.

DE FÖRRE. OLOF BAUTASTENIUS.

o. bautastenius ('med en gammal hjelm på hufvudet och gipshufvudet i handen). God afton, mina vänner! Jag ser