Sida 42
II.
Nyttan av stram exercis.
En bajersk fänrik berättar:
Bakom Saarburg kom vårt kompani för första gången i strid. Då de första kulorna visslade, visslade allt tätare, gjorde vi tusan så stora ögon. Men då vi därpå själva fingo skjuta och svara på visslingarna kände vi oss i ett nu vana. På skjutbanan brukar även den kallaste rycka till aldrig så litet efter varje skarpt skott, men här var det förbi med ryckningen efter sjätte skottet.
Därpå gingo vi fram över kuperad mark, och plötsligt hade vi ingen känning mer med fienden. Efter någon väntan kommenderades vi i en ny riktning och plötsligt brakade det löst: fiendens shrapnels. Visserligen gingo de alla över oss, emedan de gällde vårt artilleri där borta vid skogskanten; men sången av shrapnels är någonting fördömt, när man hör den första gången, också om den blott ljuder över en. Och då nu också vårt artilleri, som lika litet kunde se oss i vår dalsänka, svarade på sången och shrapnels
