Sida 86
Franska brev.
En mobiliser ads anteckningar.
Vårt hjärta hårdnar litet för varje dag. Ännu litet till, och det skall få den kopparhårdhet, som anstår stridsmannen, då han träder ut i eldlinjen. Varken goda eller dåliga nyheter kunna numera sätta våra nerver i dallring. »Offensiv» eller »defensiv», »framryckning» eller »återtåg», »seger» eller »nederlag», allt detta förefaller oss till sist som ord utan mening, och. vi hålla för öronen för att deras klang ej skall komma våra beslut att vackla. Och vi blunda, då vi se järnvägstågen komma tillbaka fullpackade med belgiska, loth-ringska eller flamländska flyktingar och vi ana, att det finns sårade bakom kupéernas neddragna gardiner. Vi vända bort våra tankar, då den vind, som i detta ögonblick blåser från Paris, för till oss namn på kamrater, vänner och förmän, som stupat där borta på slagfältet.
Allt detta inverkar ej på våra känslor. Allt detta tar ej bort ett uns av den orubbliga, djupa, oövervinnliga tro vi ha på Ödets avgörande dom.