1720, 1772, 1809

liksom åt eröfraren af en kapitulerande fästning; eller ödfts förmätne gunstling-, som utan att rodna emottog diplomen på snille, smak, bildning och lärdom.

Vid hans grift var man särdeles angelägen att skingra den villfarelse, som tämligen allmänt inrotat sig i opinionen, ,:om hans omiiteliga rikedomar”, som det heter i ett äminneUetal, der det tillika förmales, att ”hans efterlemnade förmö-”genhet ej funnits betydligare, än hvad ”hvar och en, som närmare känt han* ”stränga grundsatser och obrottsliga rättskaffenhet, kunnat förmoda.” Allt beror, som läsaren filmer, huru man känt de anförda egenskaperna; ty i sjelf-va uttrycket ligger en tvetydighet, hvil-ken erinrar om slutet af en gammal visa:

"Mes couplets sont fort innoccns,

Si lotts les tournez de bon sens;

Les tournez vous d'un autrc —

Ek bien t Tant pis, c'est votre fautc,

Vous tnentendcz bien V’

Läsaren tyder dem, som vi hoppas, på värt förord ocli liksom vi, till det bästa. Under denna förutsättning tilläta vi oss alt berätta 0111 det samtal, som Napoleon hade under konsulatet med sin handsek-terare angående den ryktbare Ouvrard. Om detta just icke kan sägas egentligen