1720, 1772, 1809

höra till ämnet, förlåter läsaren sannolikt afsteget, emedan tvänne så namnkunniga personer alltid utgöra ett inte-ressant föremål för uppmärksamheten.

"Jiourrienne, mon port i est pris: je fais arréter Ouvrara. — General, a-vcz vous des preuves contre lui? — Des preuves?.. C'est un faisettr daf-faires, un accapareur (laffuircs ; il faut quil regorge. Tous les fournis-seurs, tous les munitionnaires sont autant de fripons. Comment ont-ils fait leur fortune? aux depens dc l’Etat. Je ne dois pas souffrir un tel desordre.” - - -

° • rv

Åminnelsetalen återkomma till samma ämne. Det utgjorde centrum gravitatis i W irséns karakteristik. Man ”bokförde ”honom” — heter det — ”för millioner, ”sammanskrapade på hvad sätt som helst, ”ehuru han vid alla tillfällen ådägalade ”sig vara lika noggrann redovisare, som ”han var sträng redofordrare för förvaltningen af allmänna medel.” Facta tala alltid begripligare till öfvertygelsen, än allmänna satser. Se här ett exempel. Wirsén stod i spetsen för krigsförvalt-ningen under sista fälttågen. Räkenskaperna förvarades efter 1815 års Riksdags slut af Statskommissarien Frödelius. När Wirsén följande året blifvit tillförordnad