1720, 1772, 1809

Huru *1 et tillgick vid Nordins succession efter Arnell är beskrifvet i ”Skil-dringar ur det inre af dagens historia■” Don förre lär ej funnit taflan sig till nöjes, ty lian har hos den sednare, nu bosatt i Finland, begärt ett offentligt förnekande af hvad Skildringarna i om-förmäldte afseenne innehålla. Öfver JLr-nells vägran att hörsamma uppmaningen skall vederbörandes harm hafva blifvit lika lifligt tänd, som öfver den ”juridiska” Riddarhusmajoritetens ohörsamhet att villfara Nordins yrkande om utvote-ring af just den ledamot, som misstänktes att hafva fört Skildriugarnas pensel, och som hotade att komplettera taflan.

På det att ingen glans skulle saknas i Friherre Nordins statsmannarvkte, är äT-ven hans namn införlifvadt med historien om Skeppshandeln. Det var den tiden, då Friherre Anckarsvärd, långt i-från att hafva smakat sötman af peti-tionsväsendet, eller ens fatt aning om nyttan att utbyta födselns prerogatif mot det valda representantkallet, tvärtom äii' nu i November månad 1825, med mycken pathos utbredde sig, liuruledes ”det ”ej bör finnas oväntadt, om den sjelf-”skrefne liiksdagsmannen finner sig ”bekymrad att se ett vigtigt ämne för ”inensklig kunskap utaf makten så om-