1720, 1772, 1809

”sorgsfullt undandragas det enskilda 0111-”döinet, livilket likväl är sä oumgänge-”ligen nödvändigt för att stadga det u 11-”männa”; ocli vidare: ”0111 det kommer ”att bestä såsom en obestridlig sanning, ”att all rättighet innefattar nägon skyldighet, så äger (len sjelfskrefne Riks-”dagsmannen ett vidsträcktare åliggan-”de än andra, att med ett vaksamt öga ”följa de allmänna ärendernas gång, att ”med en aldrig hvilande uppmärksamhet ”beifra hvarje maktens möjliga försök af ”inkräktning på den konstitutionnella fri-”hetens område.” Då Statssekreteraren Nordin icke desto mindre meddelade skriftligt afslag å yrkandet, att, likmä-tigt Tryckfrihetslagen, erhålla del af å-tergångsakten rörande Skeppshandeln, så klagade 'den sjelfskrefne” hos Iliksens Ständers JustitieOmbudsnian öfver ett så- » dant Nordins förfarande. Vid detta forum kunde ingenting vinnas, och vid den påföljde riksdagen, der rättvisa kunnat skipas, der gick nåd för rätt och samtliga Ilådgifvarne erhöllo syndernas förlåtelse.

När den som offentligen uttalat eu så bestämd Öfver tygelse om den sjelf -skrefne Riksdagsmannens” ”vidsträcktare åligganden, än audra”, om hans

10