1720, 1772, 1809

med en gifven utväg att bestrida de fur riket oumgängligaste ilagliga utgifterna,

ler mindre sannolika sammanhanget mellan förmanskapet af Bergshandteringens Chef för Bergshauptmannen samt de antydda, c-liuru icke namngifna säkra händer, från hvilka deu undcrlydaude förmält sig hafva iuhemtnt vissa lika sällsamma som begrundans» ärda , upplysningar: anse vi oss göra

läsaren ett nöje och det allmänna eu tjenst med förtäljandet af följande tilldragelse. En af Bergslagerne Iiade haft eu för sig ganska vig lig fråga anhängig hos Regeringen före sista lliksdag. Ansökningen »ar grundad pä skäl. soni, derest frågan ännu vore oafgjord i liögsla iustantien, man skulle kunnat tillåta sig att anse särdeles giltiga och talande. Också hade bifall till någou del blifvit tillstyrkt af det Collcgium, som bör förutsättas i främsta rummét nga sakkännedom i ämnet. Sedan några månader af Riksdagen förlupit blef målet föredraget af Statssekreteraren för Kaminar&reudeii och ansökningen afslagen. Vid en sammankomst af Bergslaget sistlidne sommar lät Bergs-hauptinanuen sedermera Bergslaget förstå, att saken hade tappats och målet erhållit denna för Bergslaget särdeles menliga utgång, i följd af de opinioner och det handlingssätt, som Bergslagets representant iakttagit \ i cl Riksdagen, livilkct Bergshanptman-11 e 11 med visshet sade sig känua ifrun flera säkra händer. Bergslaget borde, såsom Bergshauptinauuen vidare lät försiå, dcrige-noiu inse verkan af att äga en representant, som tillhörde oppositionell och angelägenhu-