1720, 1772, 1809

för att i stället göra ilem helt och hållet beroende af Representationens voteringar.

ten, att för kommande Riksmöte välja eu Riksdagsman, hvars opinioner voro mera behagliga för Styrelsen.

När detta nedskrifves, är protokollet öfver Berglagets sammanträde ännu icke jn-eteradt. Det skulle ej förundra oss, om Riks. Ständers JustitieOmbudsman funne förhål-laudet så interessant, att han vitt eller efter denna justering begärde del af protokollet. Vi föreställa oss nämligen, att samma olikhet i åsigter om verkan af representantens opinioner och handlingssätt kan äga rum mellan Bergshauptmannen och Justitieombudsmannen, som mellan deu förres ”säkra händer" och den sednares liufvuil-ntän, Riksens Ständer samt deras principaler, Svenska Folket. 112 § Regeringsformen gifver någon anledning till den förmodan, att Grundlaffsstiftaren åtminstone icke varit af semma tanka, hvarken som 11' Rergshauptmanuen och hans ”säkra händer", eller som ”Den Objudne Gästen”, nu mera kallad ”Svenska Minerva" — en organ under Riksdagau 1828—1830, enligt hvad allmänt påstods, för Friherre Nordins politiska menwigar — der med så stort eftertryck läran blifvit predikad om skyldigheten, ”att votera för uniformenDe Ministericlle försvara på detta sätt sin ”inonarkiska princip”. Oppositionen, som ofta förlöper sig, talar i stället om ”nefas” och "skälmstycken.”

Innan vi för denna gäng leinna Friherre Nordin ur sigte, bör icke med tystnad förbigås lians beröinliga nit att följa uicd sia