1720, 1772, 1809

utan nödvändigt samband med denna omständighet, genom samhällenas kräfta: bristande redlighet, halva vållat de mest förvirrade begrepp om anspråken på kandidatur till statens embeten. ”N. N. är ett ”god t val” — heter det; — ”ty han är ”oberoende” (hvarmed icke menas karak-terens sjelfständighet och förståndets ljus, som förstår att göra den gällande; utan helt enkelt oberoendet af utmätning och bysättning), ”ej ulan fn/fvud, hederlig ”karl och icke okunnig.” Så lyda verba formalia af vår tids högsta viJetnr öfver utnämnde funktionärer. Skulle man under närvarande regim verkligen hafva kommit derliän, att heder och ära, att ära och tro äro så sällsynta, det man skulle anse sig hafva gjort ett fynd, då en redlig man kunnat upptäckas? Skulle förvaltningens skaplynne i sjelfva verket vara sä hufvurilöst, lida en sådan brist på insigter, att en smula vett mera, än den förstockade dumhetens, att litet kännedom utöfver qualuor species och grammatikan, äro egenskaper att söka med lykta och bloss? Är meningen att bereda åt penningen äfven ett moraliskt räkne-värde? På spillrorna af ett förstördt välstånd har åt rikedomen blifvit upprest en tron, der penningefursten delar med purpurn hopens hyllning och en pen-