Sida 7
Geografiska och statistiska notiser
Geografiska och statistiska notiser,
Jämförelse mellan viktigare längd- och ytmått.
1 m. = 3.08 paris, fot = 3.28 eng. fot = 0.55 eng. famnar - 3.36 sv. fot. 1 km. = 0.22 lieue = 0.54 sjömil = 0.62 eng. mil = 0.13 geogr. mil = 0.94 verst. 1 kv.-km. = 0.05 lieue carrée = 0.39 eng. kv.-mil = 0.018 geogr. kv.-mil = 0.88 kv.-verst. 1 geogr. kv.-mil = 55.06 kv.-km. 1 geogr. mil = 7.42 km.
Jordklotets viktigaste storlekstal.
Jordytans storlek...... 509 950 714 kv.-km.
Kontinenternas areal .... 135 490 750 „ Världshafvet „ .... 374 459 960
Den varma gördelns areal 202 240 184 kv.-km. (39.7 proc.) De temp. gördlarnas „ 265 230 957 „ (52.0 proc.) De kalla „ „ 42 479 573 „ (8.3 proc.)
Jordklotets värmeförhållanden.
Likasom man urskiljer fem matematiska klimatgördlar räknar man också lika många termiska zoner. De kalla gördlarna ligga mellan polerna och isotermlinjen för en årstemperatur af 0 gr., de "båda tempererade mellan årsisotermerna för 0 och 20 gr., den heta gördeln mellan linjerna för 20 gr. Världshafvet utbredning, hafsströmmarnas gång och "befintligheten af terrängolikheter på fastlanden förorsaka att de termiska och matematiska klimatgördlarna icke sammanfalla. I proc. af hela jordytans areal upptager på:
kalla gördeln temp. gördeln varma gördeln norra halfklotet 14.8 proc. 31.8 proc. 53.4 proc.
södra „ 13.1 „ 41.5 „ 45.4 „
hela jorden 14.0 „ 36.6 „ 49.4 „
Den varma gördeln upptager sålunda ungefär hälften af hela jordytan.
De varmaste trakterna finnas i Nordafrika mellan 10—20 gr. n. hr., på Östindiens östkust och på Mexikos högland, de kallaste i Lenas flodhäcken, där man i Verkojansk observerat ända till — 68 gr., den högsta köldgrad på jorden.
Nederbörden på jorden.
Man särskiljer mellan områden med nederbörd året igenom och sådana som hafva periodiska regntider. De senare finnas i det varmare bältet samt i vissa delar af de tempererade bältena i närheten af vändkretsarna, de förra på den öfriga delen af jorden. I tropikerna inträder en regnperiod då solen står högst på himlen, således i regel två gånger om året; Kina och Japan, Östindien, östra delen af Sydafrika och sydöstra delen af Förenta staterna, som ligga inom monsunområdet, hafva regn under sommaren, medelhafsbäckenet, norra Arabien, Mesopotamien, Persien och Californien samt, på södra halfklotet, mellersta och södra delarna af Chile, sydvästra Australien och sydvästra Afrika vinterregn. De tempererade bältena på kontinenternas västra delar få nederbörd företrädesvis under höst och vinter, de inre delarna i synnerhet under sommaren.
De regnrikaste trakterna träffar man inom tropikerna och på bergländernas vindsidor. Så faller årligen på sydöstra delen af Himalaya ett vattenskikt af ända till 12 m., i Vera Cruz 4.6 m., i Cayenne 3.5 m., i Sierra Leone 3.3 m. samt i västra delarna af Skottland och Norge 4.3—2 m.
De regnfattigaste områdena finnas i öknarna i norra Afrika, Arabien, Centralasien och Australien, där hela år kunna förflyta utan en enda ordentlig regndag. Äfven sådana nejder som ligga i lä bakom höga bergryggar, såsom öknen Gobi, Coloradobäckenet och den mexikanska högslätten utmärka sig för sin torftiga nederbörd; regnfattigdomen i Perus och norra Chiles kustland samt i sydvästra Afrika beror på tillvaron af kalla hafsströmmar längs de respektive kusterna.
Människosläktets fördelning i raser.
Olika författare indela människosläktet i olika antal raser; vi räkna följande sex:
Indoeuropeer, som bebo största delen af Europa, sydvästra Asien och norra hälften af Afrika. Dessa bestå dels af arier: kelter, romaner, germaner och slaver i Europa, hinduer, perser, kurder och armenier i Asien; dels af semiter: israeliter, araber och syrier; dels af hamiter: ägypter, nubier, abessinier, berber, somali- och gallafolk.
Mongoler, som innehafva nordöstra och mellersta delen af Asien samt dessutom finnas i nordöstra Europa, Ungarn och Turkiet. Dessa indelas i äkta mongoler: kalmyker, turkar, magyarer, bulgarer, finnar, lappar, samojeder och tunguser; östmongoler: kineser, japaner, koreaner, tibetaner, birmaner: beringsfolk: kamtschatkabor, tchuktscher, eskimåer.
Afrikaner eller negrer, som bebo Ekvatorial- och Sydafrika. Efter språken indelas dessa i sudannegrer och bantufolk, hvarjämte äfven hiträknas de gulhyade hottentotterna och buskmännen. En mellanlänk mellan sudannegrer och hamiter bilda de ljushyade fulbe- eller fellatafolken.
Malajer, som innehafva Indiska och Stilla oceanens öar. Emedan de i sin hufvudskålsbyggnad erinra om indoeuropeer, i sina ansiktsdrag om mongoler, ansågos de af Cuvier som en mellanlänk mellan dessa båda. Mellan malajer och negrer stå de svartbruna papuas, till hvilka man äfven kan hänföra negritos och australnegrer.
Källa: Project Runeberg ·