Sida 45
Lövenskjold
45
Trea
»Visa mig ett land, der anden lefver opp ännu en gång, ”Riddarslagen af bedrifter, klädd i segrar, krönt af sång.
”Visa mig ett folk, som heldre faller, än det oket bär, ”Och vid ättestupans branter än en lagerkrona skär.
”Danmark strider, Danmark blöder: våldet har gjort hemgång der. ”Granne måste granne hjelpa — om han redlig granne är!”
Så han tänkte, ståtlig yngling, och sin plats i ledet tar; Frisk var andens: fritt var valet: friheten blott hjeltar har.
Oförskräckt han möter faran; O, hur häftigt hjertat slår! Värde först får lifvet, bröder, när om det man kämpa får.
Har en fara väl försvunnit, hurtigt spanar han en ny; Yngling leker om i: striden, såsom blixten i sin sky.
Ögat glänser, bröstet-häfver sig af mod och fröjd och lust; Kommer äfven sjelfva döden, han är färdig till en dust:
Intet mäter — utom äran — hänförd ynglings hjeltemod; Höga krafter honom lifva, vet han, att hans sak är god.
God är saken; på hans öppna, fria panna man det ser: Rättvis sak åt mannens panna — ock en kungakrona ger.
Med elt folk, som tappert kämpar för sin frihet, strider han; Genljud också hvarje handling uti alläs hjertan fann.
Ridderligt hans känsla talar: mera Vis är ofta den, Än den visdom, hvilken yxas till af våra vise män:
Källa: Internet Archive ·
