Svenska minnesmärken

Pl. 13.

STENKRETS I BOHUSLÄN.

I sitt slag en af de mäst storartade stensättningar i vårt land. Bohuslän, Dalsland, Halland samt i allmänhet sydvestra Sverike prunkar med sina grofva, högresta stenvårdar, och blotta storheten har ej sällan låtit dem, ehuru med minnesmärken å andra orter i öfrigt likartade, få en viss hög ålder, särskildt folk till uprättare, eller aldeles egna betydelser; allt tilläfventyrs på mindre goda grunder. Sjöborgs, m. fl:s altför talrika »skyddspelare», »skyddshällar», »andaktsvårdar» m. m. å dessa orter äro till stor del helt enkelt det öfriga Sverikes, äfven samma trakters, bautastenar. Hvilket kan fullt bevisas. Söderns hallkistor återfinnas i både medlersta och nordliga Sverike, ehuru vägg- eller sido-stenarnas beskaffenhet till så väl sammansättning, som skapnad ej obetydligt skiljer dessa från de förra. Och förhållandet sträcker sig till nästan alla arter af fornlemningar . En blick på ett stenrörs, en grafhögs omgifning ger nog ofta enda, säkraste grunden till vårdens beskaffenhet: storhet, ringhet o. s. v.

Meningen är att skilda orters olikartade ämnen för vårdarnas upförande, mer och oftare än något upsåt eller annat, vållat denna skenbara olikhet mellan fornlemningar, hvilken således mer än man velat tro härrört af tillfälligheten.

En hög och ovanligt jämn plan — båda i förening sällsynta i Bohuslän — med en i midten deraf befintlig jordfast för ändamålet säkerligen ganska passande sten (se Pl. 17, fig. 1) har på samma vis här troligen bestämt monumentets grofhet och vidd.

Det är beläget på en skogig höjd norr om gården Blomsholm i Skee socken, Wette härad och norra Bohuslän, ungefär tre fjerdingsväg från hafsstranden, dit en af smärre vatten och vattudrag till en del uptagen sänkning från minnesmärkets närmaste omgifning leder.

Den nämnda midtstenen, hvars skapnad fig. tillräckligen utvisar, är kring tre och en half alnar hög samt af tolf alnars omfång. Vid foten på ena sidan är en häll, som hvilar på tre mindre stenar, alla ditförda i sednare tider. Den omgifvande stenkretsen, hvilken äger icke mindre än dryga femtio alnars tvärdrag, eller etthundradefemtio alnars rundel, består af på något olika afstånd från hvarandra satta klumpstenar af mycket skiljaktig storlek och skapnad, nämligen från två till två och trefjerdedels alnar höga och fem till sju och en half alnar i omkrets, några få ofvanpå platta, men de flesta såsom det synes tagna utan urval. De äro till antalet tio, och flere tyckas icke funnits. Hela antalet utgör således elfva. Se Pl. 18, fig. 1.

Det inre af kretsen är jämnt och stenfritt, och lemningar efter några finare stenrandningar kunna der åtminstone för närvarande ej märkas. Deremot varsnas mellan några af kretsstenarna flere omisskänneliga qvarlefvor af dylika. Forskare, som beskrifvit stensättningen ha icke gifvit akt på dem. De utgöras såsom vanligt af tätt invid hvarandra laggda småstenar, och hafva i raka sträckningar förenat kretsstenarna .

Närmare 30 större och mindre grafhögar, till en del svårt skadade, ligga utan ordning sinsemellan utomkring kretsen, och bland dem äro några aflånga. Äfven enstaka resta stenar af den betydliga längd, som de öfverallt i bergen härstädes förekomma brustne ur klipporna, äro här och der i höjdens sluttningar resta, någongång två eller flere till antalet, samt i mindre nästan alldeles förstörda stensättningar.

Den märkliga skepssättningen å en höjd i Blomsholms gärde, ej långt härifrån, är beskrifven i Runa för 1845, der äfven en teckning deraf förekommer.

Ritningen (Pl. 13) är på stället gjord af Herr J. E. Ek, i Utg:s närvaro.

*